Minnen från utgrävningen av Ostindiefararen Götheborg

Den är äntligen klar.

   En dröm hade gick i uppfyllelse när jag fick ett telefonsamtal en vacker vårdag.
  – Hej, jag har fått uppdraget att ringa dig och fråga om du vill dokumentera vår utgrävning. Vi har hört att du har dykt. Jag heter Alf.
   Jag höll andan men fick fram:  
  – Vilken?   
  – Ostindiefararen Götheborgs.  Vi har dykare, en landfotograf och andra frivilliga som skall vara ansvariga för utgrävningen men vi vill ha med en konstnär också. Det blir ingen ersättning och vi är där under semesterveckorna. Baslägret är på Nya Elfsborgs Fästning. Vi sover på våra liggunderlag eller på gummimadrasser.
Du tar med eget material.  M/S Snäckeskär håller med resorna.
   – Jag kommer, jag vände blicken mot den blå rymden och sände ett tack till Birgitta Lagnell som hade sagt mitt namn när MASG sökte en konstnär som också hade dykt.
   – Va bra, fortsatte Alf. Vi måste träffas först för att känna om du platsar i gänget och att du trivs med oss, avslutade han.
  Inte visste jag att vi skulle gräva i 8 år.

Min ateljé var i ett av valven på fästningen. Jag delade den med konserveringen och registreringen.

Det var många som kom ut och dök och diskade porslin.

Några av mina skisser ur boken på dykarna och andra  frivilliga som arbetade med utgrävningen

Lotta reparerar kompressorn

Jag gjorde en etsning av kanonkulor som hittades.

En kanonkula låg gömd innanför snäckor och rost.